Goda förutsättningar för evidensbaserat folkhälsoarbete

Anton Lager, enhetschef vid Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, CES, bloggar på Folkhälsoguiden om goda förutsättningar för evidensbaserat folkhälsoarbete.

Grundaren till evidensbaserad medicin, Archibald Cochrane, lärde sig på ett ovanligt sätt att insatser ibland är onödiga - ibland direkt skadliga. I ett tyskt fångläger under andra världskriget med 20 000 undernärda krigsfångar var Cochrane under sex månader oftast den enda läkaren. Han hade bara handsprit, magsyraneutraliserande medel (typ Samarin) och huvudvärkstabletter. Cochrane förväntade sig hundratals dödsfall enbart på grund av difteri. Hur det gick? Totalt fyra personer dog – tre för att de blev skjutna av de tyska soldaterna. Cochrane insåg att många av de lyckliga förlopp han dagligdags såg hemma hos sina patienter berodde på annat än den vård de försetts med.

Efter förflyttning behandlade han fångar med tuberkulos, nu med möjlighet att sätta in avancerad behandling: lungor fylldes med koldioxid, lungsäckar punkterades, revben togs bort. Problemet var förstås bara att dessa behandlingar mest gjorde skada och Cochrane fick regelbundet agera begravningsförrättare.

Sjukvården är mer utvecklad idag än den var på 1940-talet, inte minst tack vare Cochrane och utbredningen av evidensbaserad medicin. Men ett stort arbete kvarstår: BMJ sammanställer evidensen kring de vanligaste behandlingsbehov som uppstår i sjukvården; i 11 procent av fallen finns det otvetydigt stöd för en gynnsam behandling, i 24 procent behandlingar som troligen är gynnsamma, i sju procent uppstår en avvägning mellan positiva och negativa effekter, i fem procent är behandlingarna verkningslösa och i tre procent direkt skadliga. För resten saknas forskning.

Det har tagit 70 år för den evidensbaserade sjukvården att komma dit. Det manar till eftertanke. Jämfört med att hjälpa en specifik patient med ett givet problem har vi på folkhälsoområdet dessutom ett uppdrag som är svårare: att förebygga att någon blir sjuk eller dör i förtid på grund av någon sjukdom eller skada.

Men denna öppenhet innebär också att vi själva kan sätta prioriteringarna, genom att fokusera på det som orsakar störst sjukdomsbörda, som gjordes i Folkhälsorapport 2015 – Folkhälsan i Stockholms län, och på de insatser som överhuvudtaget har det bästa vetenskapliga stödet som i den kommande Elevhälsoportalen.

Den samlade mängden vetenskaplig litteratur växer snabbt. Förutsättningarna för evidensbaserat folkhälsoarbete har alltså aldrig varit bättre och genom detta arbete kommer ju faktiskt vissa insatser inom sjukvården återigen bli onödiga – men nu för att människor över huvud taget inte drabbats.

Anton Lager,
enhetschef, enheten för kartläggning och analys, Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting